Det finns för närvarande minst 100 000 "överblivna" mänskliga embryon i frysboxar i EU-länderna.

Om kvinnan blir gravid vid första försöket, kan föräldrarna bestämma att de återstående embryona inte skall användas. I vissa länder kan man välja mellan att donera överblivna embryon till forskning eller att förstöra dem.

I en del fall har emellertid inget sådant beslut fattats. Under de senaste 20 åren sedan man började med IVF-behandling har många av dem som lämnat ägg och sperma bytt adress, gift om sig och ändrat namn eller till och med avlidit. Det kan vara omöjligt för fertilitetsklinikerna att spåra dem. Det innebär att det är oklart vad som skall hända med många sparade embryon.

Ett annat och ännu mer kontroversiellt sätt att få tillgång till embryon för stamcellsforskning är att skapa embryon uteslutande för forskning eller behandling - dvs embryon som aldrig varit avsedda för att implanteras i en kvinna. Att skapa embryon för sådana ändamål betraktas av många människor (och många länder) som etiskt oacceptabelt.

Inte desto mindre finns det redan miljoner av spermier och tusentals obefruktade ägg som frysförvaras på IVF-kliniker runtom i Europa. Om sperman skulle användas för att befrukta dessa ägg skulle det finnas ännu fler embryon som kunde producera stamceller för att bota sjukdomar.

Slutligen finns ytterligare ett sätt att få tillgång till mänskliga embryon - kloning. Detta innebär att man skapar ett mänskligt embryo som har samma genuppsättning som en levande människa. Om ett sådant embryo implanterades i en kvinnas livmoder, skulle embryot kunna utvecklas till en klon (en exakt genetisk kopia) av denna person. Om embryot användes för forskning skulle det kunna producera stamceller som kunde bota sjukdomar.

• Vad är stamceller?
• Varifrån får man mänskliga embryon?
• Andra sätt att få fram mänskliga stamceller
• Mänsklig kloning - en översikt
• Mänsklig kloning - risker