Livslängdsprognoser är politiskt viktiga eftersom
de har betydelse för skattenivån, för sociala
förmåner och för kommande generationers ekonomiska
villkor.
Inom EU är medellivslängden 78,6 år (74,7
år för män och 82,5 år för kvinnor).
Men den sjukdomsfria medellivslängden i EU är i
genomsnitt 70,4 år (68,2 år för män
och 72,6 år för kvinnor). Andelen människor
som inte ingår i arbetskraften uttrycks som kvoten mellan
antalet pensionärer och antalet personer i yrkesverksam
ålder ("dependency ratio"). I "economic
dependency ratio" tas också hänsyn till antalet
arbetslösa. I den långsiktiga planeringen är
det givetvis mycket svårare att beräkna sysselsättningsgraden
än demografiska trender som födelsetal och dödlighet.
Innan vi ser på skillnaderna i lagstiftning i de olika
länderna är det värt att jämföra
demografiska fakta och prognoser mellan länderna.
Ta reda på vad som
gäller i följande fall.
Hur stor andel av befolkningen
är över 65 år och hur ser framtidsutsikterna
ut för denna åldersgrupp? Vilken är medellivslängden
och den sjukdomsfria medellivslängden för närvarande?
Vilken är den lagstadgade pensionsåldern
och den genomsnittliga faktiska pensionsåldern (med
hänsyn till förtidspensionering osv.)?
Hur garanterar lagstiftningen de äldres
grundinkomster?
Är barn skyldiga att underhålla sina
föräldrar?
Är det tillåtet att vägra ta
emot medicinsk behandling?
Är dödshjälp laglig?
Klicka på ett ämne
för att få veta mera. Klicka
här för att se svaren per land.
Hur stor andel av befolkningen
är över 65 år och hur ser framtidsutsikterna
ut för denna åldersgrupp? Vilken är medellivslängden
och den sjukdomsfria medellivslängden för närvarande?
Finland
I Finland är
15 % av befolkningen över 65 år. År 2030
kommer var fjärde finländare att vara över
65 år, men år 2050 kommer andelen sannolikt att
ha minskat och närmat sig genomsnittet i EU. För
närvarande är den sjukdomsfria medellivslängden
för en finländare 77,4 år (73,7 år för
män och 81,2 år för kvinnor). Den sjukdomsfria
medellivslängden är 68,8 år (66,1 år
för män och 71,5 år för kvinnor).
Danmark
I Danmark är 15 % av befolkningen
för närvarande över 65 år. År 2020
kommer 19 % av det danska folket att vara över 65 år,
år 2030 kommer andelen att vara 21 % och år 2040
blir den 23%.
Medellivslängden är 76,7 år;
74,3 för män och 79,0 för kvinnor.
Den sjukdomsfria medellivslängden
är 63,5 år; 62,9 för män och 64,1 för
kvinnor.
Frankrike
16 % av den franska befolkningen är
över 65 år (21 %, dvs. 12,1 miljoner människor,
är över 60 år). Siffran kommer att gå
upp till nästan 30 % år 2050. Det kan finnas 4
miljoner människor över 80 år 2020 och upp
till 7 miljoner år 2040.
I Frankrike är medellivslängden
74,9 år för män och 82,4 för kvinnor
(1999 års siffror från den nationella statistikbyrån
INSEE). Skillnaden mellan könen är den största
i EU. Medellivslängden för franska kvinnor är
den högsta i världen efter den japanska. För
män motsvarar medellivslängden genomsnittet i EU.
Kvinnor tillbringar knappt 8 år i
ohälsa eller som vårdbehövande och män
omkring 5,5 år. 1 417 000 personer över 60 års
ålder är fysiskt eller psykiskt invalidiserade
eller vårdbehövande. Denna siffra kan stiga med
6-14 % till år 2010 och med 50 % till år 2040.
Portugal
År 2000 var 1 533 800 personer i
Portugal över 64 år (vilket innebär 15,3 %
av totalbefolkningen).
I dag är den förväntade
medellivslängden för en nyfödd portugis 76,9
år (73,47 år för män och 80,30 år
för kvinnor).
Den förväntade sjukdomsfria medellivslängden
för en nyfödd portugis är 65,8 år (62,2
år för män och 69,4 år för kvinnor).
Spanien
I Spanien är 16,2 % av befolkningen
över 65 år. Ca 36 000 personer passerar den gränsen
varje månad. Medellivslängden är ca 74,4 år;
74,3 för män och 81,5 för kvinnor.
Den återstående medellivslängden
för dem som uppnår 65 års ålder är
16 år för män och 19,8 år för kvinnor.
Spanien har genomgått en veritabel revolution i fråga
om livslängd tack vare förbättrad hälsovård,
medicinska framsteg och förbättrade levnadsförhållanden.
85 % av befolkningen uppnår nu "ålderdom".
Det finns nu proportionellt fler personer
över 65 år eftersom barnadödligheten och dödligheten
i allmänhet har sjunkit och det finns färre unga
människor.
Storbritannien
I Storbritannien är för närvarande
18,1 % av befolkningen över 65 år. År 2013
kommer nära en fjärdedel (23 %) av den brittiska
befolkningen att vara över 65 år. Ökningen
kommer att mattas av och år 2051 beräknas enbart
24 % av befolkningen vara över 65 år.
För närvarande är medellivslängden
i Storbritannien 77,5 år (75 år för män
och 79,9 år för kvinnor). Även om siffrorna
för sjukdomsfri medellivslängd är osäkra,
tyder preliminära beräkningar på att den sjukdomsfria
medellivslängden kan uppskattas vara 10 år mindre
än den totala medellivslängden.
Tyskland
I Tyskland är i dag över 16 %
av befolkningen 65 år eller äldre (19,97 % av kvinnorna
och 13,17 % av männen). Det betyder att i Tyskland är
för närvarande antalet personer som är 65 år
eller äldre fler än de som är 15 år eller
yngre.
År 2030 kommer mer än 26 % av
tyskarna att vara 65 år eller äldre (nästan
29 % av kvinnorna och 23,4 % av männen). Och år
2050 beräknas nära var tredje kvinna (32 %) och
var fjärde man (25 %) i Tyskland vara 65 år eller
äldre.
För närvarande är medellivslängden
i Tyskland 77,5 år (74,4 för män och 80,6
för kvinnor). Statistiskt kommer en man som är 60
år i dag att leva ytterligare 19 år medan en kvinna
i samma ålder kan räkna med att bli 83,3 år.
Enligt Världshälsoorganisationen
(WHO) är den sjukdomsfria medellivslängden i Tyskland
69,4 år (67,4 år för män och 71,5 år
för kvinnor).
Europeiska unionen
I EU är den förväntade medellivslängden
för nyfödda 78,6 år (74,7 för män
och 82,5 för kvinnor).
När det gäller sjukdomsfri medellivslängd
är frågan mer komplicerad. När den förväntade
livslängden vid födelsen och vid högre ålder
ökar, blir livskvaliteten en väsentlig fråga.
Begreppet sjukdomsfri medellivslängd (också kallat
aktiv medellivslängd) syftar på det genomsnittliga
antalet år som människor kan förväntas
vara fria från funktionsnedsättningar på
grund av ett eller flera kroniska sjukdomstillstånd.
Det är svårt att exakt jämföra måtten
på sjukdomsfri medellivslängd mellan länder
beroende på statistiska och begreppsmässiga skillnader.
Mer information finns på dessa webbplatser:
http://www.ifa-fiv.org/menu7_demographie/menu7_ageing_ang.htm
http://www.unece.org/stats/links.htm
1 av 3 europeer är över 50 år
och 1 av 5 är över 60 år. Vid början
av 1900-talet var medellivslängden i Europa 47 år
medan den 100 år senare nådde 65 år.
År 2050 beräknas befolkningen
i Europa ha en förväntad medellivslängd vid
födelsen på ca 77 år.
[Tillbaka till
temalistan]
Vilken är den lagstadgade
pensionsåldern och den genomsnittliga faktiska pensionsåldern
(med hänsyn till förtidspensionering osv.)?
Finland
Den lagstadgade pensionsåldern är
65 år och den faktiska pensionsåldern är
i genomsnitt 59 år.
Danmark
I Danmark är den lagstadgade pensionsåldern
numera 65 år. Men den som fyllt 60 före den 1 juli
1999 kan inte gå i pension förrän vid 67 år.
Frankrike
Sedan 1983 är den lagstadgade pensionsåldern
i Frankrike 60 år. För vissa offentliganställda
är den lägre (till exempel militär personal
eller järnvägsarbetare), liksom för kvinnor
som fött tre eller fler barn.
Den faktiska genomsnittliga pensionsåldern
är 61,8 år. Kvinnor pensioneras vid 62,5 och män
vid 60,5.
Omkring 10 % av befolkningen pensioneras
före 60 års ålder, 57,3 % mellan 60 och 64
och 33,2 % vid 65 års ålder eller högre.
Pensionärernas genomsnittsålder är 72 år.
I dag lever fransmännen i genomsnitt
20 år efter pensioneringen, mot 10,6 år 1975.
Portugal
I Portugal är den lagstadgade pensionsåldern
65 år. Men man kan begära förtida pension
(med reduktion av pensionsbeloppet) från 55 års
ålder under förutsättning att man arbetat
i 30 år.
Den genomsnittliga pensionsåldern
i Portugal är 65 år för män och 62 år
för kvinnor.
10,7 % av befolkningen över 64 år
förblir aktiva i arbetslivet.
Spanien
I Spanien är det regel att människor
pensioneras vid 65 års ålder. Detta är den
lagstadgade pensionsåldern, även om det finns undantag
i form av tidigare pensionsavgångar.
De sociala trygghetssystemen (kostnader
för pensioner och hälso- och sjukvård) utsätts
för betydande påfrestningar på grund av den
åldrande befolkningen.
Storbritannien
I Storbritannien finns ingen fastställd
ålder då man måste pensioneras - man kan
fortsätta att arbeta så länge man vill. Det
finns däremot en fastställd ålder då
man blir berättigad till allmän pension; den är
för närvarande 60 år för kvinnor och
65 år för män. Mellan 2010 och 2020 kommer
den allmänna pensionsåldern för kvinnor att
höjas. Den 6 april 2020 kommer pensionsåldern att
vara 65 år för både män och kvinnor.
Trots den nuvarande skillnaden mellan könen
i fråga om allmän pension är den genomsnittliga
faktiska pensionsåldern i Storbritannien 65 år
för både män och kvinnor. Den lägsta
pensionsåldern inom EU är 59 år, för
kvinnor i Italien; den högsta är 67, för män
och kvinnor i Danmark.
Andelen äldre människor på
arbetsmarknaden i Storbritannien är lägst i den
industrialiserade världen. Endast 5,2 % av befolkningen
över 65 år har betalt arbete, jämfört
med 10,2 % i Sverige, 12,4 % i USA och 22,1 % i Japan.
Tyskland
Den lagstadgade pensionsåldern i
Tyskland är 65 år men det finns ett antal avvikande
regler för särskilda yrkesgrupper. På grund
av organisationen av äldreomsorgen i Tyskland finns det
inga data tillgängliga för den genomsnittliga faktiska
pensionsåldern.
År 2000 var den genomsnittliga pensionsåldern
för personer med statlig tjänstepension 57 år.
Den genomsnittliga pensionsåldern för personer
med pension från den allmänna pensionsförsäkringen
("die gesetzliche Rentenversicherung") var år
2000 60,2 år (59,8 för män, 60,5 för
kvinnor).
Europeiska unionen
Även om systemen varierar mellan länderna
har de flesta europeiska länder en lagstadgad pensionsålder
på 65 år.
Obs: Data gäller EU-15.
[Tillbaka till
temalistan]
Hur garanterar lagstiftningen
de äldres grundinkomster?
Finland
Folkpensionslagen från 1956 garanterar
en minimiinkomst för alla över 65 år samt
sociala trygghetsförmåner. Dessutom omfattas alla
yrkesverksamma av ett pensionsförsäkringssystem.
När arbetspensionen överstiger en bestämd nivå
utgår ingen folkpension.
Danmark
Den danska pensionslagen (Lov om social
pension) från 2001 garanterar en enhetspension för
alla över 65 år. Den allmänna pensionen baseras
på ett bosättningskriterium och utbetalas till
alla som bott i Danmark under minst tio år mellan 15
och 65 års ålder, varav fem år omedelbart
före pensionsdagen.
Dessutom finns en kompletterande tilläggspension
(ATP) enligt lagen om tilläggspension (Lov om Arbejdsmarkedets
Tillægspension) från 2001. Det är en obligatorisk
socialförsäkring för arbetstagare där
förmånerna är beroende av anställningstid
och inbetalade avgifter.
Frankrike
I Frankrike garanterar det allmänna
pensionssystemet full pension (50 % av inkomsten) för
dem som arbetat i 40 år. För dem som arbetat kortare
tid är nivån lägre. Minimipensionen är
6 800 euro per år. Den statligt fastställda minimiinkomsten,
RMI (Revenu minimum d'insertion) är 400 euro per månad
för ensamstående. Därutöver erbjuder
socialtjänsten många kompletterande förmåner
för gamla med låg inkomst: bostadsbidrag, kostnadsfri
sjukvård och medicin, hemhjälp, hjälpmedel
för vård i hemmet m.m.
Portugal
I Portugal stadgar grundlagen uttryckligen
att alla medborgare har rätt till social trygghet, och
ansvaret för de äldres trygghet ligger hos staten.
Alla arbetsgivare, inklusive staten, betalar varje månad
en avgift till en fond som senare i livet återgår
till den anställde i form av pension.
Utöver detta system har varje individ
frihet att komplettera dessa pensioner i den privata sektorn
(som hos banker och försäkringsbolag). Efterfrågan
på sådana kompletterande arrangemang (vanligen
kallade PPR) är stigande.
Spanien
I Spanien är genomsnittliga ålderspensionen
555 euro per månad. Det exakta beloppet beror på
hur många år individen har arbetat och betalat
sociala avgifter.
Storbritannien
För närvarande är full allmän
pension 75,50 pund per vecka (119,09 euro). Den som inte har
betalat avgift till den allmänna pensionen under tillräckligt
många år (till exempel de som arbetat utomlands
under en stor del av sitt liv) är endast berättigade
till en del av den fulla pensionen.
I sådana fall, liksom i de fall då
en person inte har någon annan pension än den allmänna,
kompletteras pensionen med en statlig inkomstgaranti upp till
98,15 pund (154,76 euro) för ensamstående eller
149,80 pund (236,21 euro) för ett par. Detta kallas "The
minimum income guarantee".
I april 2003 träder ett nytt system
som kallas "Pension Credit" i kraft, som innebär
att inkomster från sparkapital inte längre skall
reducera pensionen i samma omfattning som hittills. Det kommer
att gagna pensionärer som sparat under sitt yrkesverksamma
liv, eller som fortsätter att arbeta efter pensionsåldern.
Den offentliga sjukvården (National
Health Service) erbjuder kostnadsfri vård för alla
som är bosatta i Storbritannien, inklusive pensionärer.
Handikappade får särskild assistans.
Tyskland
I Tyskland är statsanställda
och anställda i offentligrättsliga institutioner
("Beamte", dvs statstjänstemän, offentliganställda,
militärer, domare m fl) berättigade till statlig
pension ("öffentlich-rechtliches Altersicherungssystem").
De flesta arbetstagare är skyldiga
att betala pensionsavgift till den allmänna pensionsförsäkringen
("gesetzliche Rentenversicherung"), som efter pensioneringen
betalar ut ett månadligt belopp relaterat till den tidigare
lönen. I detta system måste de pengar som betalas
ut till ålderspensioner tjänas in av den arbetande
befolkningen under samma tidsperiod. Beroende på den
ändrade befolkningssammansättningen och den växande
påfrestning på människor i arbete som detta
system medför, har pensionssystemet under de senaste
åren blivit en av de mest omdiskuterade politiska frågorna
i Tyskland. De som är egna företagare är inte
skyldiga att betala in pensionsavgifter men kan välja
att göra det frivilligt.
Därutöver har många tyskar
privata pensionsförsäkringar för att försäkra
sig om en skälig inkomst efter pensioneringen.
Europeiska unionen
I Europa är de sociala trygghetssystemen
olika i de olika länderna. EU har emellertid nyligen
producerat ett stort antal rapporter och studier i syfte att
stödja en mer gemensam politik.
[Tillbaka till
temalistan]
Är barn skyldiga att
underhålla sina föräldrar?
Finland
Nej.
Danmark
Nej.
Frankrike
Det, det finns ingen lag som tvingar barn
- även om de har höga inkomster - att sörja
för sina föräldrar, oavsett deras ålder
eller vårdbehov. Å andra sidan kan barn begära
att en domstol sätter föräldrarna under förmyndare
och på så sätt förvalta föräldrarnas
egendom när de inte längre är i stånd
att göra det själva.
Portugal
Nej.
Spanien
I Spanien är släktingar, både
äldre och yngre, skyldiga att försörja varandra
enligt civilrättens regler om underhåll av släktingar
(Artículo 143-144 i Código Civil).
Storbritannien
Nej. Äldre som måste flytta
till äldreboende i Storbritannien måste som regel
sälja sitt hus för att kunna betala för sin
vård. För den som inte har denna möjlighet
betalas kostnaderna helt eller delvis av staten.
Tyskland
För närvarande är barn i
Tyskland under vissa omständigheter faktiskt lagligen
skyldiga att försörja sina föräldrar.
Gamla som inte är berättigade till pension av något
slag och som dessutom inte har några privata försäkringar
eller några tillgångar kan, liksom andra behövande,
få socialhjälp. De sociala myndigheterna kommer
i så fall att återkräva utbetalade belopp
av personens barn, om deras månadsinkomst överstiger
ett bestämt belopp.
Från den 1 januari 2003 kommer en
ny lag att garantera en grundinkomst för alla över
65 år som har behov av det. Om ett barn till en sådan
person tjänar mer än 100 000 euro per år,
kommer han eller hon att bli ansvarig för förälderns
försörjning.
Europeiska unionen
EU-kommissionen eller Europaparlamentet
har inte utfärdat några lagar eller rekommendationer
i denna fråga.
[Tillbaka till
temalistan]
Är det tillåtet
att vägra ta emot medicinsk behandling?
Finland
Den finska patientlagen (Lagen om patientens
ställning och rättigheter Nr 785/1992) trädde
i kraft 1993. Den innehåller regler om rätten till
medicinsk behandling och ger också patienten möjlighet
att vägra behandling. Man kan skriva ett "behandlingstestamente"
som t ex kan garantera att patienten inte återupplivas
mot sin vilja.
Danmark
Den danska patientlagen (Lov om patienters
retsstilling) från 1998 stadgar att ingen behandling
får påbörjas eller fortsätta utan patientens
medgivande. Det är möjligt att upprätta ett
"livstestamente" där man anger sina önskemål
beträffande behandling.
Det finns två undantag i Danmark,
då en person inte kan vägra att ta emot behandling.
Vid epidemier kan inrikesministern, efter rekommendation av
Sundhedsstyrelsen, föreskriva att obligatorisk behandling
skall inledas. Detta stadgas i den danska smittskyddslagen
(Lov om foranstaltninger mod smitsomme sygdomme) från
1979.
Det andra undantaget gäller personer
som är psykiskt sjuka och utgör en fara för
sig själva och sin omgivning. Sådana personer kan
tvångsbehandlas. Detta framgår av den danska lagen
om psykiatrisk tvångsvård (Lov om frihedsberøvelse
og anden tvang i psykiatrien) från 1998.
Frankrike
I Frankrike kan en patient vägra behandling,
men läkaren kan det inte. Enligt principerna i Code civil
(Article 16-1 och Article 16-3) beträffande människokroppens
okränkbarhet och integritet, kan en läkare inte
tvinga en person som är i stånd att uttrycka sina
önskningar att ta emot medicinsk behandling eller genomgå
en medicinsk undersökning. Men enligt lagen måste
läkaren informera patienten om alla konsekvenser av att
vägra, och försöka övertala patienten
(Article 35 i Code de déontologie médicale).
Om undantagsvis en läkare beslutar att avbryta behandlingen
av en patient, måste han försäkra sig om att
behandlingen fortsätter genom att överlämna
patienten till en annan läkare. Läkaren får
underlåta att ta hänsyn till patientens önskemål
endast om läget är extremt brådskande, om
patientens liv är i fara eller om patienten är psykiskt
sjuk och utgör en fara för sig själv eller
för andra. En läkare som vägrar att hjälpa
en skadad eller sjuk person kan åtalas.
Portugal
Ja, I livshotande situationer kan akut
behandling bara avvisas av individen själv, som måste
göra det uttryckligen och av fri vilja (eller av familjen,
om han eller hon inte är i stånd att uttrycka sin
vilja).
Men i sådana fall har läkaren
också rätt att vägra ansvara för individens
vård.
Portugal har ingen specifik lagstiftning
rörande patienttestamenten. Men det finns inget som hindrar
någon att upprätta ett livstestamente där
det till exempel anges att behandlingen skall avbrytas om
han eller hon befinner sig i irreversibelt koma.
Spanien
I Spanien är det tillåtet att
vägra ta emot behandling enligt artikel 10.9 i hälsovårdslagen
(Ley General de Sanidad 14/1986):
Alla har följande rättigheter
i förhållande till den offentliga hälso- och
sjukvården:
(9) Att vägra behandling, utom i fall
som avses i avsnitt 6; härvid måste frivillig utskrivning
begäras enligt de villkor som stadgas i avsnitt 4 i följande
paragraf.
(6) Att fritt välja mellan de behandlingsalternativ
som erbjuds av den för fallet ansvarige läkaren,
varvid patientens skriftliga förhandsmedgivande krävs
för varje ingrepp, utom i följande fall:
a) Då utebliven behandling innebär
en hälsorisk för allmänheten.
b) Då patienten är ur stånd
att fatta beslut, i vilket fall beslutsrätten tillkommer
patientens familj eller närmaste släktingar.
c) I akuta situationer som inte medger
dröjsmål eftersom irreversibla skador kan uppstå
eller det är risk för livet.
Storbritannien
I Storbritannien är det lagligt för
en rättskapabel vuxen att vägra ta emot behandling,
även om detta medför att livet förkortas. Undantag
gäller för patienter som behandlas för mentalsjukdom
och är intagna enligt mentalvårdslagen (Mental
Health Act 1983).
Rättsläget när det gäller
barn under 18 år är mer oklart, men huvudprincipen
är att barn skall ges behandling. I vissa fall kan barn
under 18 år ge sitt medgivande till behandling även
om det är mot föräldrarnas vilja. Men om ett
barn under 18 år vägrar behandling, kan föräldrarna
gå emot barnets beslut. I extrema fall kan man begära
att domstolen tar ställning till om behandlingen skall
fortsätta.
Tyskland
I Tyskland har varje patient rätt
att välja hur mycket och vilken medicinsk behandling
han eller hon vill ta emot. Var och en som är rättskapabel
kan upprätta ett "livstestamente", som anger
vilken medicinsk behandling patienten vill ha i en situation
då han är ur stånd att själv tala om
det. Detta kan göras skriftligt eller genom att man utser
en annan person till god man. Ungdomar under 18 år kan
också upprätta ett livstestamente, men i sådana
fall måste läkaren rådgöra med vårdnadshavaren.
Aktiv dödshjälp är emellertid
förbjuden i Tyskland och får inte lämnas även
om patienten bett om det i sitt livstestamente.
Europeiska unionen
EU-kommissionen eller Europaparlamentet
har inte utfärdat några lagar eller rekommendationer
i denna fråga.
[Tillbaka till
temalistan]
Är dödshjälp
laglig?
Finland
Patientlagen är även tillämplig
på frågan om dödshjälp. I Finland skiljer
man mellan aktiv och passiv dödshjälp. Aktiv dödshjälp
är inte lagligt tillåten. Passiv dödshjälp
- t ex att avbryta behandlingen av en döende patient
- betraktas däremot som tillåten.
Danmark
Den danska patientlagen (Lov om patienters
retsstilling) från 1998 innebär att passiv dödshjälp,
till exempel att avbryta behandling av en döende patient,
är laglig. Aktiv dödshjälp och medhjälp
till självmord är olagligt.
Frankrike
Nej, dödshjälp är förbjuden
i Frankrike, vare sig den utförs av en vårdare
eller av någon annan. Dödshjälp betraktas
som oförenligt med lagen och med medicinsk praxis och
etik och medför straffrättsliga och disciplinära
påföljder för vårdpersonal. I praktiken
tolereras dock "underlåtenhet att behandla"
(även kallad "passiv" dödshjälp).
Detta innebär att behandlingen av döende patienter
(t.ex. hjärtstimulans eller andningshjälp) avbryts.
Portugal
I Portugal är debatten om dödshjälp
inte speciellt livlig. Man gör skillnad mellan aktiv
och passiv dödshjälp (som också kallas assisterat
självmord). Båda formerna är illegala i Portugal,
och båda bestraffas med fängelse (i upp till 3
år).
Spanien
I Spanien definieras dödshjälp
eller medhjälp till självmord som brott enligt artikel
143.4 i strafflagen (Código Penal, Ley Orgánica
10/1995): "Den som genom avsiktliga eller direkta handlingar
orsakar eller aktivt medverkar till annans död på
dennes uttryckliga, allvarliga och otvetydiga begäran,
i det fall då offret lider av en allvarlig sjukdom som
med nödvändighet leder till döden eller som
orsakar svårt, bestående och svåruthärdligt
lidande, bestraffas med en påföljd som är
en eller två grader mildare än vad som anges i
avsnitt 2 och 3 i denna artikel."
Storbritannien
Human Rights Act (1998) stadgar att rätten
till liv skyddas av lagen.
I Storbritannien är det olagligt att
hjälpa någon att ta sitt liv. I ett färskt
rättsfall förbjöds Diane Pretty, en svårt
handikappad kvinna, att låta sin make hjälpa henne
att sluta sitt liv. Hennes handikapp var sådant att
hon inte kunde ta sitt liv utan hjälp. Under engelsk
lag hade hon bara kunnat välja att dö om hon hade
varit fysiskt i stånd att genomföra det själv.
Dödshjälp är ett brott som
jämställs med mord och kan bestraffas med livstidsstraff.
Däremot är det lagligt för en patient att vägra
livsuppehållande behandling.
I vissa fall är det lagligt och etiskt
tillåtet för en läkare att avbryta medicinsk
behandling, om det är meningslöst att fortsätta
behandlingen eller om den inte kan medföra någon
förbättring.
Tyskland
Eftersom självmord inte är ett
brott i Tyskland, betraktas medhjälp till självmord
i allmänhet inte som ett brott så länge det
sista steget i dödandet (t.ex. att svälja gift)
görs av personen själv. Men om medhjälparen
är en nära släkting eller en läkare kan
han eller hon åtalas, eftersom en sådan person
förutsätts vara skyldig att skydda patientens eller
släktingens liv.
Varje form av aktiv dödshjälp
är olaglig i Tyskland, även om en person kräver
det. Dödshjälpsdebatten blossar emellertid upp i
Tyskland då och då, i synnerhet sedan aktiv dödshjälp
legaliserades i Nederländerna.
Europeiska unionen
EU-kommissionen eller Europaparlamentet
har inte utfärdat några lagar eller rekommendationer
i denna fråga.
[Tillbaka till
temalistan]
|
