Europeiska Unionen (EU) har en
gemensam politik beträffande genmodifierade livsmedel,
och lagstiftningen i EU-länderna har utformats på
EU-nivå. Den nationella lagstiftningen avspeglar den
gemensamma politiken, med smärre förändringar.
Ta reda på vad som gäller i följande fall:
Är det lagligt att producera och sälja
genmodifierade livsmedel?
Är det lagligt att importera genmodifierade
livsmedel?
Vem avgör vad som är lagligt?
Måste genmodifierade livsmedel märkas?
Hur är det med de etiska aspekterna?
Klicka på
ett ämne för att få veta mera. Klicka
här för att se svaren per land.
Är det lagligt att
producera och sälja genmodifierade livsmedel?
Finland
Detta regleras av EU-lagstiftningen.
Danmark
Detta regleras av EU-lagstiftningen.
Frankrike
Detta regleras av EU-lagstiftningen.
Portugal
Detta regleras av EU-lagstiftningen.
Spanien
Detta regleras av EU-lagstiftningen.
Storbritannien
Detta regleras av EU-lagstiftningen.
Tyskland
Detta regleras av EU-lagstiftningen.
Europeiska unionen
Genmodifierade livsmedel har i regel framställts
från genmodifierade växter.
Om en forskare i EU vill arbeta med genmodifierade
växter måste hans projekt godkännas i tre
olika steg. Varje steg prövas för sig.
- Godkännande av laboratorier och
utrustning (inkubatorer) där det första försöket
skall genomföras
- Tillstånd att genomföra
fältförsök under vissa säkerhetsvillkor.
- Godkännande av utsädet för
försäljning och odling.
Slutligen
måste företagen ha tillstånd att marknadsföra
och sälja livsmedel som framställts av genmodifierade
växter.
[Tillbaka till
temalistan]
Är det lagligt att
importera genmodifierade livsmedel?
Finland
Detta regleras av EU-lagstiftningen.
I Finland har inga andra genmodifierade
livsmedel godkänts än de som tillåts av EU.
Danmark
Detta regleras av EU-lagstiftningen.
I Danmark har inga andra genmodifierade
livsmedel godkänts än de som tillåts av EU.
Frankrike
Detta regleras av EU-lagstiftningen.
I Frankrike har inga andra genmodifierade
livsmedel godkänts än de som tillåts av EU.
Portugal
Detta regleras av EU-lagstiftningen.
Portugal har för närvarande tillfälligt
stoppat all import och försäljning av genmodifierade
livsmedel, med undantag av soja och majsprodukter (lagdekret
12/2002 från februari 2002) Detta stopp sammanhänger
med osäkerheten när det gäller genmodifierade
livsmedels inverkan på hälsa och miljö och
är avsett att ge utrymme för överväganden
och undersökningar.
Spanien
Detta regleras av EU-lagstiftningen.
I Spanien har inga andra genmodifierade
livsmedel godkänts än de som tillåts av EU.
Storbritannien
Detta regleras av EU-lagstiftningen.
I Storbritannien har inga andra genmodifierade
livsmedel godkänts än de som tillåts av EU.
Tyskland
Detta regleras av EU-lagstiftningen.
I Tyskland har inga andra genmodifierade
livsmedel godkänts än de som tillåts av EU.
Europeiska unionen
För närvarande får endast
vissa slag av genmodifierade sojabönor, raps och sockermajs
importeras till EU.
Genmodifierade livsmedel eller ingredienser
som inte är godkända för försäljning
i EU får heller inte importeras.
Vissa livsmedel som är identiska med
sina icke genmodifierade motsvarigheter får dock importeras
under förutsättning att EU-kommissionen underrättas
och likheten dokumenteras. Ett exempel är genmodifierat
socker, som är identiskt med icke genmodifierat socker.
Rapsolja är ett annat exempel.
[Tillbaka till
temalistan]
Vem avgör vad som är
lagligt?
Finland
Detta styrs av EU-lagstiftningen men är
också delvis reglerat på nationell nivå.
I Finland är det Gentekniklagen (1995)
som reglerar användningen av genmodifierade organismer
(GMO). Gentekniknämnden övervakar forskningen; Livsmedelsverket
kontrollerar kommersialiseringen av GMO och handlägger
frågor om godkännande av nya livsmedel. Nämnden
för nya livsmedel vid Handels- och industriministeriet
svarar för utvärderingar av genmodifierade livsmedel,
och Miljöministeriet medverkar i bedömningen av
miljöeffekter.
Danmark
Detta styrs av EU-lagstiftningen men är
också delvis reglerat på nationell nivå.
I Danmark behandlas ansökningar rörande
genteknik av miljöministeriet eller livsmedelsministeriet.
Vilket av dessa som fattar beslut i det enskilda fallet beror
på vad ansökningen gäller.
Miljöministeriet avgör om en
genmodifierad växt får släppas ut i naturen
och marknadsföras för odling.
Livsmedelsministeriet bestämmer om
genmodifierade livsmedel skall godkännas för försäljning
och marknadsföring till konsumenterna.
Detta gäller vare sig ansökan
kommer direkt från ett företag eller från
ett annat land inom EU.
Innan beslut fattas måste ansökningen
gå på remiss. I den danska lagen om miljö
och genteknologi från 1991 (ändrad 2002) föreskrivs
t.ex. att miljöministern måste inhämta yttrande
av relevanta myndigheter och organisationer och höra
allmänheten innan beslut fattas om godkännande av
utsläpp av genmodifierade organismer i miljön.
I praktiken är det Skov- og Naturstyrelsen
som genomför remissbehandlingen på ministerns vägnar.
Skov- og naturstyrelsen sänder ansökningen till
experter, forskningsinstitutioner, myndigheter och intresseorganisationer
för yttrande.
På motsvarande sätt är
praxis att det danska livsmedelsverket (Fødevaredirektoratet)
handlägger ansökningar rörande genmodifierade
livsmedel på livsmedelsministerns vägnar.
Frankrike
Detta styrs av EU-lagstiftningen men är
också delvis reglerat på nationell nivå.
I Frankrike har ett omfattande arbete inletts
för att övervaka forskning på och marknadsföring
av genmodifierade organismer. Alla planteringsansökningar
måste granskas av bioteknikkommissionen (CGB - Commission
du Génie Biomoléculaire). Detta organ består
av vetenskapliga experter samt representanter för konsument-
och miljöorganisationer.
CGB ansvarar för bedömning av
GMO-relaterade risker för hälsa och miljö (men
bedömer inte betydelsen för ekonomin eller lantbruket).
Ett godkännande från kommissionen är en förutsättning
för att jordbruks- och miljöministerierna skall
ge sitt tillstånd. För odlingsfälten gäller
precisa begränsningar (säkerhetsavstånd osv.)
som kontrolleras av de regionala skogs- och jordbruksmyndigheterna.
Portugal
Detta styrs av EU-lagstiftningen men är
också delvis reglerat på nationell nivå.
I Portugal är det miljöministeriet
(Ministério do Ambiente) och dess miljöinstitut
(Instituto do Ambiente) som ansvarar för tillämpningen
av EU-lagstiftningen om GMO. Miljöinstitutet ansvarar
också för utvärdering av GMO-relaterade miljörisker.
Även om all användning för
närvarande är stoppad i Portugal, finns det ett
organ som är formellt ansvarigt för certifiering,
kvalitetskontroll och tillsyn av GM-odling, nämligen
generaldirektoratet för odlingsskydd (Direcção-Geral
de Protecção das Culturas, DGPC). DGPC bedriver
också experimentell forskning (vilken inte har stoppats).
Den myndighet som har det övergripande
ansvaret för livsmedelshanteringen i Portugal är
generaldirektoratet för livsmedelskontroll (Direcção
Geral de Fiscalização e Controlo de Qualidade
Alimentar, DGFCQA).
Spanien
Detta styrs av EU-lagstiftningen men är
också delvis reglerat på nationell nivå.
I Spanien stiftas lagar alltid av parlamentet
och stadfästs av regeringen. Den spanska lagstiftningen
har mycket strikta regler i fråga om genmodifierade
organismer (GMO), vilket gör att försiktighetsprincipen
alltid tillämpas när det gäller godkännande
av nya varieteter. För kommersialisering av nya varieteter
som uppkommit genom genmodifiering krävs ett beslut om
registrering i registret över kommersiella varieteter,
som publiceras i den officiella statstidningen av Vetenskaps-
och teknologiministeriet. Till skillnad från vad som
gäller för varieteter som utvecklats på annat
sätt än med genteknik, måste en obligatorisk
uppföljningsplan upprättas, som skall omfatta test
i kommersiell skala av både användbarheten och
inverkan på djur och andra växter av den genetiska
modifieringen. Om de nya varieteterna förutsätter
ny användning av ogräsbekämpningsmedel, krävs
tillstånd i förväg genom beslut av Ministeriet
för jordbruk, fiskeri och livsmedel i enlighet med dekret
2163/1994, som införde det harmoniserade EU-systemet
för auktorisering av fytosanitära produkter. I auktorisationsproceduren
fastställs dosering och villkor för användning
för att garantera att produkterna är tillräckligt
effektiva när de blivit auktoriserade. Man gör också
test för att försäkra sig om att medlet inte
har oacceptabla effekter på växter eller växtprodukter,
innefattande också avfallsprodukter, och inte heller
på miljön i allmänhet eller skadliga effekter
på människor eller djur eller på grundvattnet.
Storbritannien
Detta styrs av EU-lagstiftningen men är
också delvis reglerat på nationell nivå.
I Storbritannien är det miljöministern
(Secretary of State for the Environment) som är ansvarig
för tillståndsprövning beträffande all
experimentell och kommersiell användning av genmodifierade
organismer (GMO). Ministern biträds av en rådgivande
expertkommitté, Advisory Committee on Releases to the
Environment (ACRE).
Ett fristående organ tillsatt av
Food Standards Agency svarar för kontrollen av nya livsmedel.
Medlemmarna i denna kommitté, Advisory Committee on
Novel Foods and Processes, väljs så att de representerar
ett brett urval av relevant vetenskaplig expertkunskap.
Tyskland
Den ansvariga instansen för ansökningar
rörande fältförsök med genmodifierade
växter i Tyskland är Robert Koch-Institut i Berlin,
som är knutet till det federala hälsoministeriet
(Bundesministerium für Gesundheit). Ytterligare myndigheter
som är involverade i bedömningsproceduren är
skogs- och jordbrukets forskningsanstalt (Biologische Bundesanstalt
für Land- und Forstwirtschaft, BBA) och den federala
miljömyndigheten (Umweltbundesamt, UBA). Yttrande inhämtas
också från centralkommissionen för biologisk
säkerhet (Zentrale Kommission für die Biologische
Sicherheit, ZKBS) vid Robert Koch-institutet.
Tillstånd till försäljning
av genmodifierade livsmedel på den tyska marknaden ges
antingen, beroende på slaget av produkt, av Robert Koch-institutet
eller av det federala institutet för konsumenthälsoskydd
och veterinärmedicin (Bundesinstitut für gesundheitlichen
Verbraucherschutz und Veterinärmedizin, BgVV).
Europeiska unionen
I Europa är det i första
hand EU som ansvarar för att bestämma vad som är
lagligt när det gäller genmodifierade livsmedel.
Medlemsländerna är skyldiga att följa två
EU-bestämmelser:
- Direktiv nr 2001/18/EG om avsiktlig
utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön
- Förordning (EG) nr 258/97 om nya
livsmedel och nya livsmedelsingredienser
Om myndigheterna bedömer att det
finns risker för miljön eller för människors
hälsa kommer sådana genmodifierade växter
eller livsmedel inte att godkännas. Beslutet baseras
på en bedömning av riskerna med den aktuella växten
eller livsmedlet.
Vem som handlägger ansökningen
beror på vad den gäller:
- Fältförsök: godkännande
i det land där försöket genomförs är
tillräckligt.
- Försäljning till odlare:
ansökan om marknadsföring måste godkännas
för hela EU.
- Försäljning till konsumenter:
två huvudprinciper skall följas beroende på
produktens egenskaper. Om produkten är identisk med
den icke genmodifierade motsvarigheten är det tillräckligt
att EU-kommissionen om att produkten kommer att säljas
i konsumentledet. Identiteten måste emellertid dokumenteras.
Om en genmodifierad livsmedelsprodukt skiljer sig från
den icke genmodifierade motsvarigheten måste den godkännas
för försäljning i hela EU innan den får
släppas ut på butikshyllorna.
EU-godkännandet omfattar tre steg:
- Företaget sänder sin ansökan
till ett av EU:s medlemsländer. Den ansvariga myndigheten
i landet tar ställning till ansökningen.
- Om de nationella myndigheterna godkänner
ansökningen sänds den för yttrande till samtliga
övriga EU-länder.
- Om övriga EU-länder inte
har något att erinra godkänns ansökningen
av EU-kommissionen. Om medlemsländerna har invändningar
sker en omröstning om beslutet.
[Tillbaka till
temalistan]
Måste genmodifierade
livsmedel märkas?
Finland
Detta styrs av EU-lagstiftningen men regleras
på nationell nivå.
I Finland finns dock inga ytterligare lagregler
om märkning.
Danmark
Detta regleras av EU-lagstiftningen men
är också reglerat på nationell nivå.
I Danmark är även restauranger
och liknande skyldiga att på gästernas begäran
informera om genmodifierade ingredienser. Restaurangen kan
också välja att ge denna information på menyn.
Detta föreskrivs i den danska kungörelsen om märkning
av livsmedel m.m. (Bekendtgørelse om mærkning
m.v. af fødevarer från 2000).
Frankrike
Detta regleras av EU-lagstiftningen men
kan också vara reglerat på nationell nivå.
I Frankrike har konsumentlagen (Code de
la consommation) kompletterats med två förordningar
(från augusti 2000 och november 2001), som ålägger
tillverkarna att märka förpackningar med produkter
där ingredienser, tillsatser eller smakmedel innehåller
mer än 1 % GMO som "framställts med användning
av genmodifierad majs/soja". Men en undersökning
av tidskriften "60 millions de consommateurs", publicerad
i januari 2001, visade att av ett urval av 103 vanliga livsmedel
innehöll 36 spår av GMO (mindre än 1 %) som
inte nämnts på förpackningen.
De enda livsmedel som är garanterat
hundraprocentigt GMO-fria är organiska produkter märkta
"CERTIFIE - AB - AGRICULTURE BIOLOGIQUE".
Portugal
Detta styrs av EU-lagstiftningen, men detaljregleringen
utformas nationellt.
I Portugal måste genmodifierade växter
och livsmedel som innehåller eller har framställts
av genmodifierade växter märkas enligt EU:s riktlinjer.
Några ytterligare specifika regler om märkning
av GM-livsmedel finns det inte i Portugal.
Spanien
Ja, EU-reglerna följs. För att
genmodifierat utsäde skall få säljas krävs
att villkoren i EU-förordningen (EG) nr 258/97 om nya
livsmedel och nya livsmedelsingredienser är uppfyllda
om grödan eller produkter av den är avsedda som
människoföda. Godkännandet kungörs i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning; det reglerar både
auktoriseringen och eventuell märkning av produkten.
I fråga om märkning av livsmedel som innehåller
spår eller tillsatser av genmodifierade organismer tillämpas
villkoren i EU-förordningarna (EG) nr 49/2000 och 50/2000;
de föreskriver ett gränsvärde på 1 %
för att produkten skall undantas från märkningskravet.
Storbritannien
Detta styrs av EU-lagstiftningen men är
också reglerat på nationell nivå.
Restauranger omfattas inte av de generella
EU-reglerna om märkning av livsmedel, men de brittiska
lagarna om märkning av genmodifierade produkter har utsträckts
till att också omfatta restauranger. Information om
genmodifierade produkter måste därför lämnas
på matsedeln, vid disken eller muntligen av personalen.
Denna regel trädde i kraft 19 september 1999.
Tyskland
Detta regleras av EU-lagstiftningen men
kan också vara reglerat på nationell nivå.
I Tyskland måste genmodifierade växter
och livsmedel som innehåller eller har framställts
av genmodifierade växter märkas enligt EU:s riktlinjer.
Några ytterligare specifika regler om märkning
av GM-livsmedel finns inte i Tyskland.
Sedan oktober 1998 kan emellertid livsmedel
som inte innehåller genmodifierat växtmaterial
och som med säkerhet framställts utan ingredienser
härrörande från genmodifierade organismer
märkas med texten "ohne Gentechnik" (utan genteknik)
om tillverkaren kan bevisa detta enligt mycket strikta regler.
Europeiska unionen
I EU måste produkter som innehåller
spår av genmodifierade ämnen märkas som genmodifierade
- det vill säga produkter som skiljer sig från
motsvarande inte genmodifierade produkter genom att de innehåller
nya ämnen i form av proteiner och gener som uppkommit
genom genmodifiering. Samma regler gäller för livsmedelstillsatser
och smakämnen.
Livsmedelsprodukter som inte innehåller
några spår av genetisk modifiering behöver
inte märkas inom EU, inte ens om de framställts
från genmodifierade växter. Till exempel behöver
tillverkarna inte märka rapsolja som framställts
av frön från genmodifierade rapsplantor. Rapsoljan
innehåller inga nya ämnen jämfört med
olja från inte genmodifierad raps. Oljan är alltså
inte annorlunda.
Om en livsmedelsprodukt innehåller
mindre än 1 % genmodifierat material behöver den
inte märkas som genmodifierad. Detta gränsvärde
(triviality limit) har fastställts av EU eftersom det
kan vara svårt att undvika en viss oavsiktlig kontamination
av icke genmodifierade livsmedel.
Mjölk och animalieprodukter som producerats
av djur som ätit genmodifierat foder behöver inte
märkas i EU. Detta beror på att det inte finns
några spår av genmodifierat material i djurens
kroppar.
I framtiden måste kanske även
produkter som rapsolja märkas som genmodifierade. Ett
nytt förslag till märkningsbestämmelser behandlas
för närvarande i EU. Förslaget innebär
att alla livsmedel som framställs av genmodifierade växter
skall märkas, även om produkten inte innehåller
några spår av genmodifierat material. Förslaget
gäller dock inte märkning av kött från
djur som uppfötts på genmodifierat foder.
[Tillbaka till
temalistan]
Hur är det med de etiska
aspekterna?
Finland
Detta styrs av EU-lagstiftningen men är
också delvis reglerat på nationell nivå.
Utöver de etiska aspekter som berörs
i EU-lagstiftningen innehåller den finska lagstiftningen
inga ytterligare överväganden rörande etiska
aspekter i samband med genmodifierade organismer.
Danmark
Detta styrs av EU-lagstiftningen men är
också delvis reglerat på nationell nivå.
Den danska lagen om miljö och genteknologi
har ändrats under 2002 så att även etiska
aspekter skall beaktas. Lagen ger också miljöministern
rätt att tillsätta ett organ som på ministerns
begäran skall yttra sig om etiska frågor i samband
med genmodifierade livsmedel. Lagändringen träder
i kraft i oktober 2002.
Frankrike
Detta styrs av EU-lagstiftningen men är
också delvis reglerat på nationell nivå.
I Frankrike har GMO gett upphov till en
intensiv demokratisk debatt. Aktivister har ryckt upp försöksplantor.
En del borgmästare förbjuder odling i sin kommun.
Somliga organiserar kampanjer mot genmodifierad mat i skolmåltiderna.
Greenpeace har sammanställt en lista över omärkta
livsmedel, butik för butik, och tömt hyllorna på
dessa produkter.
76 % av den franska befolkningen vägrar
att äta genmodifierad mat. Människor är upprörda
över skandaler med förorenat blod och galna ko-sjukan
och oroliga för sin hälsa. De kräver nu av
politikerna att man lyssnar till opinionen och visar större
öppenhet och vilja för att följa säkerhetsprincipen.
Fem berörda ministrar i regeringen organiserade en offentlig
debatt i februari 2002, där 36 experter, 230 personer
med intressen inom området och 130 representanter för
allmänheten (bl.a. skolbarn) diskuterade möjliga
vägar att förbättra riskbedömningssystemen,
etiska studier och information till allmänheten.
Portugal
Detta styrs av EU-lagstiftningen men är
också delvis reglerat på nationell nivå.
Utom när det gäller bedömning
av risker för människor och miljön berör
den portugisiska lagstiftningen inte specifikt de etiska aspekterna.
Spanien
Spansk lagstiftning berör inte de
etiska aspekterna, utan är begränsad till livsmedlens
säkerhet i fråga om hälsa och miljö.
Storbritannien
Detta styrs av EU-lagstiftningen men är
också delvis reglerat på nationell nivå.
Den gällande lagstiftningen i Storbritannien
avser endast uppgifter om livsmedelssäkerhet som lämnas
av företag och institutioner. Dessa uppgifter gäller
enbart hälso- och miljöaspekter. För närvarande
finns det ingen lagreglering som gäller de etiska aspekterna.
Tyskland
Detta styrs av EU-lagstiftningen men är
också delvis reglerat på nationell nivå.
Förutom det allmänna syftet att
skydda liv och hälsa hos människor, djur och växter
samt miljön i övrigt från risker i samband
med genteknik (§ 1 i lagen) berör den tyska gentekniklagen
(Gentechnikgesetz) inte specifikt de etiska aspekterna.
Europeiska unionen
Under 2001 öppnade EU-systemet för
första gången möjligheter för myndigheterna
att beakta etiska överväganden i sina beslut. Detta
skedde i och med godkännandet av det senaste EU-direktivet
om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer
i miljön.
EU-direktivet föreskriver att kommissionen
skall samråda med en eller flera etiska kommittéer
beträffande bioteknikens etiska följder. Detta kan
ske på kommissionens initiativ eller på begäran
av andra, exempelvis ett medlemsland. Samrådet skall
gälla allmänna etiska frågor.
EU-direktivet föreskriver också
att de enskilda medlemsländerna skall samråda med
nationella etiska kommittéer avseende bioteknikens
etiska följder.
[Tillbaka till temalistan]
|
