Genmodifierade livsmedel väcker många frågor - bland annat etiska frågor som alla borde ta ställning till.

Etik handlar om vad vi kan göra och vad vi bör göra. Det handlar om skillnaden mellan gott och ont - mellan rätt och fel. Som konsument bestämmer du vad som är etiskt försvarbart.

Här är ett antal exempel på några av de etiska problem som är förknippade med debatten kring gentekniken.

Försöker forskarna leka Gud eller underlättar de bara en naturlig process?
Genmodifiering innebär att man förändrar egenskaperna hos djur eller växter. Det görs antingen genom att man tar gener från en växt eller ett djur och implanterar dem i en annan organism. Eller genom att avlägsna den oönskade egenskapen från växten eller djuret.

Med genteknik kan till exempel en egenskap hos en narciss överföras till en risplanta. Syftet är att riset skall få ett högt A-vitamininnehåll. En narciss och en risplanta skulle aldrig kunna pollinera varandra och utbyta gener på naturlig väg.

Man kan också överföra egenskaper från ett djur till en växt. Detta sker inte heller spontant i naturen.

Skeptikerna kan fråga:

• Försöker inte forskarna leka Gud när de ändrar egenskaper hos en växt?
• Och är det rätt att förändra de naturliga egenskaperna?
• Är det rätt att tillåta förändringar som inte skulle kunna uppkomma naturligt?
• Kan forskarna tillåta sig att ingripa i en naturlig utveckling som pågått i miljontals år? Och är det rätt att de får påverka naturens egen ordning?

Försvararna kan å andra sidan fråga:

• Om det är onaturligt med genetisk modifiering av livsmedel, är då inte allt lantbruk i dag onaturligt? Kor producerar mycket mer mjölk i dag än förr, kycklingar växer snabbare och höns lägger fler ägg än sina föregångare.
• Är det någon skillnad mellan genetisk modifiering av livsmedel och de förändringar av grödor och boskap som uppkommit genom förädling och avel under tusentals år av jordbruk och boskapsskötsel? Sockermajsen var från början en liten grönsak stor som ett finger. I dag är majskolven större än en manshand, en förändring som helt och hållet åstadkommits genom jordbrukets utveckling.
• Är inte genmodifiering bara en fortsättning på den utveckling som har ägt rum under tusentals år för att åstadkomma kvalitetsprodukter?

Är genmodifierade livsmedel farliga, eller är det bara så att människor är rädda för det nya?
Vi vet inte vilka risker som är förknippade med genetisk modifiering av livsmedel.

På lång sikt kan kanske genmodifierade livsmedel ge upphov till förändringar som inte är önskvärda eller rentav farliga. Naturen kan bli standardiserad. Människor kan bli sjuka eller sterila. Vi vet inte med säkerhet.

Å andra sidan - telefonen har inte medfört de oönskade konsekvenser som skeptikerna fruktade, t.ex. att telefonen skulle göra människor isolerade och ta bort behovet att träffa vänner och släktingar. I dag skulle nog många mena att telefonen tvärtom binder människor tätare samman. Så människor är kanske av naturen rädda för ny teknik.

Skeptikerna kan fråga:

• Vet vi tillräckligt för att säkert kunna äta genmodifierad mat? Hur säker är forskarnas bedömning av riskerna med att äta genmodifierad mat?
• Vågar vi ta risken att använda genetisk modifiering av livsmedel när vi ännu inte känner till långtidseffekterna?
• Är det rimligt att jämföra genmodifiering av mat med en uppfinning som telefonen? Telefoner föder inte barn!
• Vågar vi ta risken att utsätta miljön för genmodifierade växter? Om det upptäcks att de är skadliga kommer vi inte att kunna göra någonting åt det. Och skadan sprids om växterna förökar sig.
• Behövs verkligen genmodifierade livsmedel? Finns det någon anledning att acceptera risker för hälsan och miljön om vi kan klara oss utan genmodifierad mat?

Försvararna kan å andra sidan fråga:

• Är inte genmodifierade livsmedel bara en naturlig del av människans utveckling? Vem skulle i dag kunna föreställa sig en värld utan telefoner?
• Kan vi tillåta oss att säga nej till en teknik som kan minska användningen av besprutningsmedel och ge oss hälsosammare mat, bara för att vi är räddhågade av naturen?
• Är det verkligen möjligt att förutsäga risker i en värld som befinner sig i ständig förändring?
• Skulle det vara rimligt att acceptera en viss risknivå om fördelarna är tillräckligt stora? Är inte varje form av utveckling förenad med risktagande?

Skall vi alltid ha rätt att välja vad vi äter?
I Europa måste förpackningar för livsmedel märkas så att det framgår om de innehåller genmodifierade ämnen.

Livsmedel som oavsiktligt kommit att innehålla mindre än 1 % genmodifierade ämnen behöver dock inte märkas. Detsamma gäller livsmedel som framställts av genmodifierade växter men inte innehåller genmodifierade ämnen.

Mjölk och animalieprodukter som producerats av djur som ätit genmodifierat foder behöver inte heller märkas. Med andra ord kan livsmedel produceras med hjälp av genmodifiering utan att konsumenten får information på förpackningen.

Skeptikern kan fråga:

• Är det rätt att socker från genmodifierade sockerbetor och olja från genmodifierad raps inte skall behöva märkas?
• Och att kött och mjölk från djur som utfodrats med genmodifierat foder inte skall märkas?
• Är inte det viktiga att vi som konsumenter skall få veta att genetisk modifiering har använts, så att vi kan undvika sådana produkter?
• Borde inte konsumenten kunna se på alla livsmedel om de har framställts med hjälp av genmodifiering?

Försvararna kan å andra sidan fråga:

• Om socker från en genmodifierad sockerbeta är identiskt med allt annat socker, spelar det då någon roll för konsumenten om sockret har producerats med hjälp av genteknik eller inte?
• Om märkningen skall ha någon mening måste den väl hjälpa konsumenten att skilja mellan produkter som är olika?
• Är det inte fråga om en helt annan debatt här? En debatt om hur vi producerar våra livsmedel i dag och hur vi skulle vilja att de producerades i framtiden. Är det till exempel rimligt att så många livsmedel är fulla av kemikalier som orsakar cancer och allergier?

Vem äger generna?
I huvudsak är det stora multinationella företag som finansierar utvecklingen av genmodifierade produkter.

När en ny produkt har utvecklats är det vanligt att företaget tar patent på produkten. Det kan innebära att en bonde som har köpt genmodifierad säd inte kan spara utsäde till följande år utan att betala för det.

Patentreglerna varierar mellan olika länder. I Europa gäller det så kallade jordbruksundantaget ("farmer's privilege"), som innebär att odlaren kan så genmodifierat utsäde som han själv odlat. Men utsädet får bara användas på hans egen mark.

Företagen kan också försäkra sig om inkomster från genmodifierad gröda genom att använda så kallad terminatorteknologi. Det innebär att grödan genmodifierats så att så att fröna blir sterila. De genmodifierade växterna kan alltså inte föröka sig. Men det innebär samtidigt att bönderna är tvungna att köpa nytt utsäde varje år.

Skeptikern kan fråga:

• Är det rätt att företagen kan patentera genmodifierade växter och behålla rätten till dem?
• Är det acceptabelt att företagen alltmer kan kontrollera både gener, processer och kemikalier? Ett företag kan till exempel utveckla både ett besprutningsmedel och en genmodifierad gröda som är motståndskraftig mot detta medel.
• Är inte jordens biologiska rikedom hela mänsklighetens arv och egendom?
• Är det rättvist att terminatorteknologin kan tvinga fattiga bönder att köpa nytt utsäde varje år, när de skulle kunna odla sitt eget helt gratis?
• Är det rimligt att storföretagen har tagit kontrollen och makten över livsmedelskedjan från åkern till matbordet?
• Kommer inte de multinationella företagen bara att medverka till att öka klyftan mellan de rika i väst och de fattiga i u-länderna?

Försvararna kan å andra sidan fråga:

• Vem kan säga att företagspatent är av ondo? Om priset blir för högt för de fattiga bönderna så kommer storföretagen helt enkelt inte att kunna sälja sitt utsäde.
• Är det rimligt att säga nej till teknologi som kan ge oss nya värdefulla upptäckter?
• Är det inte skäligt att företagen skall få täcka utvecklingskostnaderna för genmodifierade produkter med patenträttigheter?
• Vill vi riskera att företagen inte investerar i utveckling av bättre och billigare genmodifierade livsmedel?
• Är det inte rimligt att använda terminatorteknologin för att förhindra att genmodifierade växter sprids till intilliggande fält och ut i naturen?
• Och spelar det någon roll vem som producerar livsmedlen så länge de blir bättre och billigare?

Kan de rika länderna vägra att rädda de fattiga från att dö av svält?
Den största delen av forskningen om genmodifierade livsmedel äger rum i de rikare länderna. Men en del av produkterna är utvecklade för att gagna fattiga underutvecklade länder.

Genmodifierat ris med extra A-vitamin kan hjälpa många fattiga som annars skulle bli blinda eller dö av vitaminbrist. Genmodifierad majs kan odlas i ökenområden, vilket kan ge fattiga bönder större trygghet mot felslagna skördar.

Skeptikern kan fråga:

• Är det rätt att vi i väst utvecklar produkter som underutvecklade länder blir beroende av?
• Skulle inte en rättvisare fördelning av världens mat och en mer varierad diet i u-länderna vara en bättre lösning?
• Är löftena om räddning för världens svältande befolkning bara ett smart trick från bioteknikföretagens sida - ett trick för att övertyga skeptikerna om att det finns fördelar med gentekniken?

Försvararna kan å andra sidan fråga:

• Är det rätt att vi i västvärlden avstår från en teknik som skulle kunna rädda fattiga i u-länder från svält?
• Kan vi tillåta oss att säga nej till genmodifierade grödor om de kan hjälpa fattiga bönder att få bättre avkastning? Till exempel med grödor som är härdiga mot torka.
• Bör vi inte vara tacksamma för produkter som extra näringsrikt genmodifierat ris, som kan förhindra sjukdom och blindhet?
• Kan vi i västvärlden tillåta oss att säga nej på de fattigas vägnar?

Innebär genmodifiering att vi spelar rysk roulett med miljön?
Genmodifiering kan förse oss med växter och djur med många olika egenskaper.

Exempelvis har man utvecklat en genmodifierad sockermajs, som kan producera ett insektsgift. Denna egenskap innebär att odlaren slipper bespruta majsen med insektsmedel som påverkar miljön. Genom att avstå från bekämpningsmedel kan odlaren undvika att förorena miljön.

Men sockermajsens gift kan också påverka andra djur än skadeinsekterna. På så sätt kan ofarliga djur eller vackra fjärilar riskera att förlora sin föda, eller till och med att utrotas.

Skeptikern kan fråga:

• Kan vi acceptera att genetiskt överförda egenskaper sprids till vilda växter?
• Kan vi leva med att vi inte vet vilka konsekvenser det kan få att dessa egenskaper sprids i naturen?
• Vad händer om en genmodifierad växt sprider sig på samma sätt som kaninerna gjorde när de infördes till Australien? Kaninerna orsakade stora förändringar i näringskedjan, precis som jättebjörnlokan från Kaukasus som har spritt sig i Europa och kvävt andra arter.
• Är det inte en utveckling i fel riktning när vi skapar genmodifierade växter som är härdiga mot bekämpningsmedel? Skulle det inte vara bättre om vi arbetade för att slippa använda gifter helt och hållet?

Försvararna kan å andra sidan fråga:

• Kan vi tillåta oss att säga nej till genmodifierade grödor som kan minska användningen av giftbesprutning?
• Med tanke på de påfrestningar som miljön utsätts för borde vi väl vara tacksamma för teknik som gör det möjligt att skydda miljön?