Fyra exempel på genmodifierade grödor

Sök temat

Klicka här för att välja
ett annat tema

Raps som är resistent mot bekämpningsmedel
Forskarna har överfört en gen till rapsplantan som gör plantan resistent mot vissa bekämpningsmedel. Genen kommer från en bakterie som har förmågan att motstå bekämpningsmedel. När odlaren besprutar sin raps, kan han eller ho utrota de flesta skadedjuren utan att skada de genmodifierade rapsplantorna.

Fördelar:

Odlaren kan få en större skörd eftersom det är lättare att utrota skadeinsekter.
I vissa fall kan man använda mer miljövänliga bekämpningsmedel.
Man kan också skona miljön genom att använda mindre mängd bekämpningsmedel.

Nackdelar:

Gener från den genmodifierade rapsen kan överföras till skadeinsekterna. Insekterna kan då bli resistenta mot bekämpningsmedlet och besprutningen blir verkningslös.
Rapsen kan pollinera ogräs - till exempel åkerkål, som förekommer i rapsfält. När rapsen pollinerar kan dess gener överföras till åkerkålen. Åkerkålen blir då också resistent mot bekämpningsmedlet.

Majs, sojabönor och sockerrör är andra exempel på växter som blivit föremål för genmodifiering för att tåla besprutning.

Insektsdödande sockermajs
Forskarna har genmodifierat sockermajs så att den producerar ett gift som dödar skadeinsekter. Detta innebär att odlarna inte längre behöver bekämpa insekterna med giftbesprutning. Den genmodifierade majsen kallas Bt-majs, eftersom den nya genen i växten kommer från bakterien Bacillus thuringiensis.

Fördelar:

Odlaren behöver inte längre använda insektsgift för att blir kvitt skadeinsekterna. Den omgivande miljön utsätts inte för stora mängder skadliga insektsgifter.
Odlaren behöver inte längre gå omkring med en tank med giftspray klädd i mask och skyddskläder.

Nackdelar:

Det finns en risk att de oönskade insekterna till slut kan utveckla tolerans mot växtens gift, att de med andra ord blir resistenta. Genmodifierad majs förgiftar insekterna under en längre period än odlaren som besprutar sin gröda en eller ett par gånger. På detta sätt vänjs insekterna vid giftet. Om det händer kan både besprutningen och användningen av den genmodifierade Bt-majsen blir utan effekt.
Även andra insekter än de oönskade riskerar att dödas. Det kan vara rovinsekter som äter skadeinsekterna. Eller attraktiva insekter som fjärilar. I USA, där Bt-majs odlas i stor omfattning, debatterar man mycket Bt-majsens skadliga effekter på den vackra monarkfjärilen.

Bomull och potatis är andra exempel på växter som genmodifierats för att producera insektsgifter.

Golden Rice
"Golden Rice" är genmodifierat ris som innehåller en stor mängd A-vitamin. Eller mer korrekt uttryckt: riset innehåller ämnet betakaroten, som i kroppen omvandlas till A-vitamin. När man äter detta ris får man alltså mer A-vitamin.

Betakaroten är det ämne som ger morötter deras rödgula färg och det är därför som det genmodifierade riset kallas gyllene. För att riset skall producera betakaroten har tre nya gener implanterats: två från narcisser och en från en bakterie.

Fördelar:

Riset kan bli speciellt värdefullt för människor i underutvecklade länder. De äter ofta en extremt ensidig kost som saknar för kroppen väsentliga vitaminer. Den ensidiga dieten gör att många dör eller blir blinda. Detta är ofta fallet i fattiga delar av Asien, där stora delar av befolkningen lever på ris från morgon till kväll.

Nackdelar:

Kritikerna fruktar att de fattiga i u-länderna blir alltför beroende av den rika västvärlden. Vanligtvis är det stora privata företag i väst som har möjlighet att utveckla genmodifierade plantor. Genom att göra plantorna sterila kan företagen hindra bönderna från att själva skaffa utsäde för följande år. På det sättet tvingar man bönderna att köpa nytt ris från dessa företag.
En del motståndare till genetisk modifiering ser Golden Rice som ett sätt att göra gentekniken mer allmänt accepterad. Om detta sker fruktar motståndarna att företagen skall fortsätta och utveckla andra genmodifierade grödor som de kan göra vinster på. På så sätt kan det utvecklas en situation där storföretagen äger rättigheterna till alla bra grödor.

Hållbara tomater
De långtidshållbara genmodifierade tomaterna är de första genmodifierade livsmedel som konsumenterna kunnat köpa. Dessa tomater kom på marknaden i USA 1994. De har blivit genetiskt modifierade för att förbli fasta och färska under längre tid. Detta har blivit möjligt genom att de genmodifierade tomaterna producerar mindre av det ämne som får tomater att ruttna.

Fördelar:

Eftersom tomaterna håller sig färska längre kan de få solmogna innan de skördas. Detta ger en tomat som smakar bättre.
De genmodifierade hållbara tomaterna tål längre transporter. Det betyder att odlarna inte behöver skörda tomaterna gröna för att de skall tåla transporten bättre.
För odlarna är det också en fördel att alla tomater kan skördas samtidigt.

Nackdelar:

De första genmodifierade tomaterna som utvecklades av forskare innehöll gener som gjordes dem resistenta mot antibiotika. Antibiotika används av läkare och veterinärer för att bekämpa infektioner. Om de transplanterade generna sprids till djur och människor kan detta innebära försämrade möjligheter att behandla infektionssjukdomar. I dag kan forskarna modifiera tomater genetiskt utan att gener för antibiotikaresistens följer med.

Jordgubbar, ananas, paprika och bananer är andra exempel på livsmedel som genmodifierats för att hålla sig färska längre.