Forskarna hoppas att mänskliga stamceller skall ge helt nya möjligheter för behandlingen av annars obotliga tillstånd som Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom, förlamningar, stroke och diabetes.

För närvarande tar man stamceller från ett mänskligt embryo ett par dagar efter befruktningen. I detta stadium är embryot ungefär så stort som en fjärdedel av ett knappnålshuvud.

Att utnyttja ett embryo på detta sätt innebär stora etiska problem. Forskarna hoppas i framtiden kunna använda stamceller från vuxna, som kan ge sitt samtycke.

Är det rätt att använda ett embryo som "stamcellsfabrik"?
Somliga ser embryot enbart som en cellklump, som ännu saknar mänskliga egenskaper, vilket gör forskningen acceptabel. För andra är forskning på embryon oacceptabel eftersom ett embryo har samma människovärde som ett spädbarn eller en vuxen människa.

• Är ett embryo ett mänskligt liv eller enbart en cellklump?
• Skall embryots rättigheter väga tyngre än rättigheterna hos en vuxen eller ett barn som bär på en obotlig sjukdom?

När blir embryot en mänsklig varelse?
För somliga människor är det i befruktningsögonblicket. För andra ökar människovärdet efter hand som fostret växer till i livmodern. Vid vilken tidpunkt anser du att ett foster får mänskliga rättigheter?

I befruktningsögonblicket? Två månader efter befruktningen, när huvudet och kroppen kan urskiljas, fastän fostret ännu saknar medvetande eftersom nervbanorna i hjärnan inte har utvecklats? Vid 5 1/2 månad, när fostret kan reagera på ljud och skulle kunna överleva om det föds? Först när barnet är fött?

Kan man skaffa embryon på ett etiskt försvarbart sätt?
Det finns hundratusentals "överskottsembryon" lagrade i frysboxar runtom i Europa. Vad som kommer att ske med dem är i många fall ovisst. I Tyskland förbjuder lagen att man skapar "överskottsembryon" - den tillåter bara att några få ägg befruktas åt gången, och samtliga implanteras i modern.

• Bör detta gälla i hela Europa?
  
• Vad skall hända med de "överskottsembryon" som redan finns lagrade - skall de bara kasseras, eller bör de användas för att bota sjukdomar?

Andra sätt att få fram stamceller?
Senare forskning har visat att benmärg från vuxna individer skulle kunna producera stamceller som kan användas för behandling av en rad sjukdomar.

Är det etiskt försvarbart att inrikta den medicinska forskningen på att hämta stamceller från vuxna, även om under tiden människor dör i sjukdomar som stamceller från embryon kunde ha botat? Bör det vara tillåtet att hämta stamceller från embryon om benmärg från vuxna kan ge lika bra stamceller?

Spelar avsikten någon roll?
I frysboxar runtom i Europa finns det tusentals ägg och miljarder spermier som blivit över från fertilitetsbehandlingar. Ett förslag skulle kunna vara att använda dessa för att befrukta äggen och skapa embryon som kan leverera stamceller.

• Är det acceptabelt att skapa ett embryo med den enda avsikten att det skall användas för forskning och sedan kasseras?
  
• Hur skulle du känna det om ägg eller sperma från dig skulle blandas med en fullständig främlings sperma eller ägg och skapa ett helt unikt embryo enbart för att användas i forskning?

Är mänsklig kloning ett bättre alternativ?
Om man för in DNA från dig i ett obefruktat ägg kan man skapa ett embryo som är genetiskt identiskt med dig, en klon. Om du t ex hade Alzheimers sjukdom, skulle detta embryo kunna användas för att producera stamceller för att bota dig. Somliga människor anser att de borde ha rätt att göra vad de vill med sin egen DNA, även om det är kloning. Andra menar att detta innebär ett steg på vägen mot reproduktiv kloning.

• Är det bättre att använda ett klonat embryo än ett "överskottsembryo" som har en unik uppsättning gener?
  
• Om ett klonat embryo inte är avsett att någonsin utvecklas till ett foster, har det då samma människovärde som ett embryo som skapats för att implanteras i en kvinnas livmoder?
  
• Kan fördelarna med sådan forskning uppväga nackdelarna?

Vems rättigheter väger tyngst?
Etiker ser ofta till vem som gynnas och vem som missgynnas av en åtgärd. I detta fall blir det individuella embryot inte bara skadat utan dödas av åtgärden. Men en person med en icke behandlingsbar sjukdom skulle kunna botas av stamceller från detta embryo.

Vems rättigheter väger tyngst? En döende vuxens eller ett fyra dagar gammalt fruset embryos? Kan nyttan av stamcellsforskningen uppväga de skador som åstadkoms?

Europeisk enighet?
Att uppnå enighet bland EU:s medlemsstater om vad som bör och inte bör tillåtas har visat sig vara mycket svårt. De historiska och kulturella skillnaderna inom EU är stora och det är tveksamt om ett enhetligt etiskt regelverk skulle kunna tillgodose de skiftande opinioner och åsikter som finns i medlemsländerna.

Fördelen med denna variation är att forskningen i olika länder skulle kunna inrikta sig på olika angreppssätt - t ex stamceller från vuxna i ett land och embryonala celler i ett annat.

Om enighet mellan medlemsstaterna inte uppnås, kommer då människor som behöver stamcellsterapi att helt enkelt resa till ett grannland om behandlingen inte är tillgänglig i det egna landet?