En HIV-positiv kvinna som tänker skaffa barn bör diskutera igenom detta noga med sin läkare. Det är många faktorer som måste beaktas (t ex kvinnans allmänna hälsotillstånd, hennes T-cellsvärden och virusbelastningen i blodet, men också hennes personliga förhållanden), och omkring 1/3 av de par som överväger att skaffa barn fast kvinnan är HIV-positiv bestämmer sig efter samråd med läkaren för att avstå.

Under graviditeten måste många faktorer vägas mot varandra: moderns hälsa, de risker för fostret som medicineringen kan medföra och å andra sidan dess betydelse för att förebygga smittöverföring från mor till barn.

I regel behandlar man modern med antiretrovirala läkemedel åtminstone under de tre sista månaderna av graviditeten. Om hon inte har fått HIV-behandling tidigare, och om hennes hälsotillstånd tillåter det, väntar många doktorer till vecka 32 av graviditeten. Om modern redan tar antiretrovirala läkemedel men är i god och stabil kondition, kan läkaren föreslå en paus i behandlingen under graviditetens första tre månader (tills fostrets organ har byggts upp).

Eftersom virusbelastningen, d.v.s. mängden virus i blodet, hos modern är en god indikator på risken för smittöverföring till fostret under graviditeten, brukar den övervakas särskilt noga. Under förlossningen ges oftast AZT-medicinen intravenöst till modern. Ett planerat kejsarsnitt före vattenavgången kan hindra att barnet utsätts för blod och sekret från modern och kan på det sättet påtagligt reducera risken för smittöverföring under förlossningen.

Det nyfödda barnet behandlas med AZT omedelbart efter födelsen och under de fyra till sex första levnadsveckorna. Eftersom viruset kan överföras med modersmjölken rekommenderar läkarna att barnet inte bör ammas.

• HIV-infektion och graviditet?
• Hur är det att leva med HIV i dag?
• Vilka risker finns det för modern och barnet?
• Hur kan man förebygga överföring av viruset?
• Men om inte den blivande modern utan fadern är HIV-positiv?
• Hur är situationen in utvecklingsländerna?