Ta reda på
vad som gäller i följande fall.
Hur regleras
genetisk testning av minderåriga? Vid vilken ålder
anses en individ kunna ge informerat samtycke?
Under vilka omständigheter
kan patientsekretessen brytas?
Kan försäkringsbolag
få tillgång till resultaten av genetiska test?
Kan försäkringsbolag
få tillgång till andra uppgifter i patientjournaler?
Klicka på ett ämne
för att få veta mera. Klicka
här för att se svaren per land.
Hur
regleras genetisk testning av minderåriga? Vid vilken
ålder anses en individ kunna ge informerat samtycke?
Finland
Genetiska test kan företas på
minderåriga om det är nödvändigt för
deras hälsa eller om informationen behövs för
att diagnostisera förekomst av en genetisk sjukdom i
familjen. Genetisk testning får också användas
om en sjukdom kan förväntas debutera vid denna ålder
eller om den kan förhindras genom behandling. Andra genetiska
test bör anstå till senare. Om patienten har fyllt
15 år och kan förväntas förstå
innebörden av ett test är ett skriftligt medgivande
från honom eller henne tillräckligt för att
testet skall få utföras.
Danmark
Genetisk testning är inte uttryckligen
reglerad i Danmark. Genetisk testning kan genomföras
så länge man följer patientlagen (Lov om patienters
retsstilling) från 1998 och läkarlagen (Lov om
udøvelse af lægegerning) från 2001.
Patientlagen stadgar att en patient som
fyllt 15 år kan ge informerat samtycke till behandling.
Men innan patienten fyllt 18 år måste föräldrarna
informeras och delta i beslutet. I vissa fall kan föräldrarna
ge informerat samtycke. Det gäller om läkaren finner
att en patient som är över 15 år inte själv
är i stånd att förstå konsekvenserna
av sitt ställningstagande.
Frankrike
Ja, i Frankrike är minderåriga
(under 18 år) skyddade av ett dekret från den
23 juni 2000 som gäller genetiska fingeravtryck (tillägg
till Code de la Santé Publique). Endast den minderåriges
föräldrar eller den som har föräldraansvaret
kan ge medgivande till genetisk testning. Medgivandet måste
innebära frivilligt informerat samtycke och skall lämnas
skriftligt (Article L.145-15-4). För att deras medgivande
skall anses "informerat" måste läkaren
förse dem med balanserad, korrekt information. Inget
medgivande krävs från den minderårige själv.
Detta är däremot obligatoriskt när det gäller
biomedicinsk forskning.
Den franska lagstiftningen förutser
två situationer:
Om barnet redan är sjukt kan genetisk
testning endast ordineras om resultatet möjliggör
bättre behandling av dess tillstånd eller innebär
att andra familjemedlemmar kan hjälpas.
Om barnet inte har några symptom
krävs att ett andra kompletterande villkor är uppfyllt:
kurativa eller preventiva åtgärder måste
ge omedelbart effekt för barnet eller familjen. Om det
inte finns någon möjlighet att förebygga eller
behandla sjukdomen, förbjuder lagstiftaren testning innan
barnet blivit myndigt (18 år i Frankrike).
Portugal
I Portugal är genetiska test av minderåriga
strikt reglerade. Behovet av genetisk testning måste
vara fullständigt styrkt och undersökningen måste
sanktioneras av minst två läkare. Molekylärbiologiska
undersökningar får bara göras om medicinska
åtgärder för att reducera, uppskjuta eller
förebygga kliniska konsekvenser är möjliga
- med ett undantag: då det gäller hjälp till
graviditet. Dessutom krävs skriftligt informerat samtycke
av föräldrarna om patienten är under 18 år.
Spanien
Det finns inga specifika regler om testning
av minderåriga. De allmänna reglerna om medicinska
undersökningar och skydd för minderåriga gäller
- lagen (1/1966) om skydd för minderåriga respektive
den katalanska familjelagen (9/1988). Den överordnade
principen i båda lagarna är att ge största
möjliga skydd åt "den minderåriges bästa
intresse" så som det definieras i lagen.
Generell rättskapacitet uppnås
vid den legala myndighetsåldern, som i Spanien är
18 år. Men inom hälso- och sjukvården är
det både en legal och en etisk skyldighet att informera
och om möjligt få samtycke av minderåriga
som har förmåga att förstå vad saken
gäller. Från 16 års ålder, och i vissa
fall redan från 12-13, betraktas de som "mogna
minderåriga".
Storbritannien
Genetiska test regleras av EU-direktivet
98/79/EG om medicintekniska produkter för in vitro -diagnostik.
I Storbritannien har The Advisory Committee on Genetic Testing
(ACGT) (som nu har uppgått i Human Genetics Commission)
varit regeringens rådgivande organ i frågor om
genetisk testning av minderåriga, och ACGT har utarbetat
riktlinjer (Code of Practice) för genetisk testning.
ACGT rekommenderade att barn inte skall utsättas för
presymptomatisk genetisk testning för sjukdomar för
vilka det för närvarande inte finns någon
behandling och vilka vanligen debuterar i vuxen ålder.
Genetisk testning av minderåriga rekommenderas bara
som ett led i klinisk diagnostik när barnet redan uppvisar
symptom.
Testning av minderåriga får
bara äga rum om skriftligt medgivande erhållits.
I England, Wales och Nordirland gäller att för barn
under 16 år får sådant medgivande bara lämnas
av en person som har föräldraansvar för barnet.
En domstol kan dock upphäva kravet på medgivande
om det är uppenbart att detta är i barnets intresse.
Kapitel 8 i den brittiska barnlagen (The Children Act 1989)
ger domstolarna rätt att genom beslut i en specifik fråga
(a specific issue order) lösa tvister i samband med någon
aspekt av föräldraansvar för ett barn, som
till exempel i fråga om medgivande till genetisk testning.
I Skottland gäller andra regler om
samtycke. Även om barn under 16 år i allmänhet
inte är rättskapabla, gör den skotska lagen
(Age of Legal Capacity (Scotland) Act 1991) vissa undantag
från denna generella regel. Barn under 16 år kan
själva lämna medgivande till medicinsk behandling
om de enligt den behandlande läkarens bedömning
är i stånd att förstå behandlingens
innebörd och konsekvenser.
Tyskland
I Tyskland finns inga uttryckliga lagbestämmelser
som reglerar genetisk testning av minderåriga. Generellt
gäller att genetiska test alltid förutsätter
ett uttryckligt medgivande från patienten eller hans
eller hennes vårdnadshavare. När det gäller
minderåriga kan föräldrarna lämna medgivande
på barnets vägnar.
Men riktlinjerna från läkarnas
professionella organisationer rekommenderar att genetisk diagnostik
bara skall användas efter utförlig information och
rådgivning. Dessutom bör genetisk testning av minderåriga
bara göras under förutsättning att behandlingsmöjligheter
finns. Annars bör testet anstå till senare.
Europeiska unionen
EU har inte infört någon lagreglering
av detta. Frågan regleras av respektive lands nationella
lagar.
[Tillbaka till
temalistan]
Under vilka omständigheter
kan patientsekretessen brytas?
Finland
Att bryta patientsekretessen är en
brottslig handling i Finland och kan bestraffas med fängelse
upp till sex månader. Sekretessen kan bara brytas genom
domstolsbeslut.
Danmark
I vissa speciella fall kan medicinsk information
om en patient utlämnas till myndigheter, organisationer,
privatpersoner osv. utan patientens medgivande. Detta kan
vara fallet om sådant utlämnande är stadgat
i lag eller det behövs för att tillgodose ett uppenbart
allmänt intresse eller av hänsyn till patienten.
Medicinsk patientformation är kringgärdad av specifika
regler i patientlagen (Lov om patienters retsstilling) från
1998.
Frankrike
I Frankrike kan en domstol besluta att
en patientjournal skall utlämnas i sin helhet, men endast
i brottmål och efter skriftligt beslut av en domare
och i närvaro av en representant för det franska
läkarsällskapet (Conseil de l'Ordre des Médecins).
Portugal
Sekretessen för patientjournaler är
författningsrättsligt och civilrättsligt garanterad,
eftersom läkare är bundna av patientsekretessen.
Sekretessen kan bara brytas genom domstolsbeslut.
Spanien
Den professionella tystnadsplikten är
skyddad till och med i strafflagen, liksom de etiska reglerna.
Patientsekretessen kan bara brytas i händelse av fara
för folkhälsan eller fara för tredje part i
vissa fall.
Storbritannien
I Storbritannien har EU:s dataskyddsdirektiv
(95/46/EG) implementerats genom Data Protection Act 1998,
som föreskriver ett system för skydd och säkerhet
för personuppgifter, bl.a. medicinska data. Patienter
har rätt att förvänta sig att deras läkare
behandlar uppgifter om dem konfidentiellt. Det krävs
ett uttryckligt medgivande från personen i fråga
för att en läkare skall få lämna ut någon
som helt patientinformation.
Det centrala tillsynsorganet General Medical
Council (GMC) har utfärdat riktlinjer angående
patientsekretess för medicinsk personal. GMC:s riktlinjer
anger att samtycke vanligen inte krävs då patienten
redan accepterat behandlingen och då utlämnande
av patientinformation är nödvändigt för
att behandlingen skall kunna genomföras.
Därutöver får patientsekretessen
endast brytas om det bedöms vara ett oavvisligt allmänt
intresse. Har patienten inte medgett att journaluppgifter
utlämnas till utomstående, t.ex. till polisen eller
ett försäkringsbolag, får läkaren lämna
ut informationen endast om det är nödvändigt
för att skydda patienten eller någon annan från
dödsrisk eller allvarlig skada.
Tyskland
Läkare i Tyskland är enligt lag
och enligt den professionella läkaretiken skyldiga att
iaktta patientsekretess. Sekretessen kan bara brytas genom
en personlig överenskommelse mellan läkaren och
patienten eller genom domstolsutslag i sådana fall då
ett övergripande intresse tar över.
Om patienten är under 18 år
men inte längre ett barn kan läkaren vara bunden
av tystnadsplikt också gentemot föräldrarna.
I sådana fall får läkaren noga väga
patientens intresse mot föräldrarnas.
Europeiska unionen
EU har inte infört någon lagreglering
av detta. Frågan regleras av respektive lands nationella
lagar.
I alla europeiska länder gäller
emellertid att patientsekretessen endast kan brytas genom
domstolsbeslut.
[Tillbaka till
temalistan]
Kan försäkringsbolag
få tillgång till resultaten av genetiska test?
Finland
Försäkringsavtal baseras på
den information som försäkringstagaren lämnar
och det är hans eller hennes skyldighet att lämna
sanningsenliga uppgifter. Om uppgifterna senare visar sig
vara felaktiga, eller om väsentlig information har undanhållits,
påverkar detta avtalsvillkoren.
Danmark
I Danmark får försäkringsbolag
inte efterfråga eller använda information om en
persons gener och om risk för genetisk sjukdom. Detta
har lagfästs genom en ändring 1997 i den danska
försäkringslagen (Lov om forsikringsaftaler) från
1986.
Frankrike
Nej, inte i Frankrike. Genetisk testning
får bara genomföras för medicinska eller vetenskapliga
ändamål (Article 16-10 i Code civil och Article
L.145-15 i Code de la Santé Publique). Försök
att skaffa eller tillhandahålla testresultat för
andra ändamål är ett brott. Försäkringsbolag
kan alltså inte efterfråga eller använda
information från sådana test.
1994, och därefter återigen
1999, förband sig den franska försäkringsindustrins
branschorganisation (FFSA), som representerar 95 % av sektorn
att inte använda resultat av genetiska test även
om försäkringstagaren frivilligt ställer dem
till förfogande. Det senaste moratoriet från 1999
löper ut 2004.
Portugal
Det finns ingen lag i Portugal som reglerar
försäkringsbolagens tillgång till genetiska
undersökningsresultat. Det finns ett lagförslag
rörande genetisk information som inom kort skall behandlas
i parlamentet.
I praktiken bygger livförsäkringsåtaganden
på försäkringstagarens egna uppgifter om sitt
hälsotillstånd. Försäkringsbolagen utgår
från att dessa uppgifter är sanna och om försäkringsbeloppet
bedöms som normalt krävs ingen läkarundersökning.
De portugisiska försäkringsbolagens
samarbetsorganisation försäkrar att man för
närvarande inte kräver, använder eller efterfrågar
information om genetiska test. Men man medger att detta kan
komma att ske i framtiden.
För att medla mellan dessa intressen
har statens ombudsman under 2000 föreslagit inrättandet
av en offentlig fond, som skulle kunna garantera de grundläggande
behoven för dem som försäkringsbolagen bedömer
som högriskpersoner. Hittills har denna fond inte kommit
till stånd.
Spanien
Försäkringsbolag har inte rätt
att genomföra genetiska test på sina kunder, och
de får heller inte kräva en genetisk diagnos som
villkor för att bevilja en försäkring. För
att undvika diskriminering följer man Europarådets
rekommendationer om genetisk testning i hälsovården
och om skydd för medicinsk information. Lagen föreskriver
att det inte är tillåtet att kräva genetiska
test för att bevilja försäkringar. Likaså
gäller det skydd för privatlivet som garanteras
i lagen om skydd för persondata. Dessutom förbjuds
diskriminering av genetiska skäl i Europakonventionen
om mänskliga rättigheter och biomedicin, som har
ratificerats av Spanien, och i WHO-deklarationen om patienträttigheter,
som redan godkänts av parlamentet i Katalonien.
Storbritannien
Till skillnad från många andra
europeiska länder finns det i Storbritannien inga lagbestämmelser
som förbjuder försäkringsbolag att ta del av
resultat av genetiska test. Ända sedan diagnostiska genetiska
test för vissa sjukdomar började användas på
1990-talet har försäkringsbolagen tagit hänsyn
till resultaten från dessa för att bestämma
premierna.
De brittiska försäkringsbolagens
intresseorganisation, Association of British Insurers (ABI),
som representerar över 400 bolag som täcker 96 %
av försäkringsbranschen, har utvecklat sina egna
riktlinjer beträffande användning av genetiska test.
Enligt dessa riktlinjer får försäkringsbolagen
bara efterfråga resultat från redan genomförda
test, och inget bolag kan kräva att en försäkringstagare
skall genomgå ett genetiskt test.
I oktober 2001 träffades emellertid
en överenskommelse mellan ABI och Department of Health,
som innebär ett femårigt förbud mot att använda
resultat från genetiska test. Enligt denna överenskommelse
behöver resultat från genetiska test inte lämnas
ut till försäkringsbolag, om det gäller försäkringar
med en utbetalning under 500 000 pund vid dödsfall eller
under 300 000 pund vid allvarlig sjukdom. Under denna period
hoppas ABI att regeringen skall komma till ett beslut beträffande
användning av genetiska test vid fastställande av
försäkringspremier. Humangenetikkommittén
(Human Genetics Commission), som är regeringens rådgivande
organ beträffande effekter på människor och
hälso- och sjukvård av nya framsteg inom humangenetiken,
anser inte att lagstiftning som förbjuder försäkringsbolagen
all användning av genetisk information är rätt
framgångsväg. Kommittén menar att en individ
med genetisk sjukdom i familjen bör ha rätt att
använda ett "bra" testresultat för att
få lägre försäkringspremier.
Tyskland
I Tyskland finns i dag inga specifika regler
om data från genetiska test. En debatt i förbundsdagen
har uppskjutits och data från genetiska test behandlas
på samma sätt som andra medicinska data.
Men för närvarande har samtliga
försäkringsbolag frivilligt åtagit sig att
inte begära data från genetiska test från
försäkringstagarna. En del experter efterlyser ett
generellt förbud mot användning av sådana
data.
Europeiska unionen
EU har inte infört någon lagreglering
av detta. Frågan regleras av respektive lands nationella
lagar.
Den europeiska försäkringsorganisationen
(Comité Européen des Assurances, CEA) ger på
sin webbplats (http://www.cea.assur.org)
informationen att "Inget europeiskt försäkringsbolag
kräver genetiska test". (Dokumentet är daterat
den 18 mars 1998.)
[Tillbaka till
temalistan]
Kan försäkringsbolag
få tillgång till andra uppgifter i patientjournaler?
Finland
Som ovan nämnts är det försäkringstagarens
ansvar att lämna sanningsenlig information. För
tillgång till patientjournaler krävs patientens
medgivande.
Danmark
I Danmark har försäkringsbolagen
rätt att få tillgång till information om
en persons nuvarande och tidigare hälsotillstånd.
De har också rätt att efterfråga familjemedlemmarnas
nuvarande och tidigare hälsotillstånd. Detta har
lagfästs genom en ändring 1997 i den danska försäkringslagen
(Lov om forsikringsaftaler) från 1986.
Frankrike
I Frankrike är försäkringstagare
skyddade av patientsekretessen.
Endast patienten eller hans eller hennes
juridiska ombud har rätt att få tillgång
till medicinsk information. Det är försäkringstagaren
som bestämmer om uppgifterna skall lämnas vidare
och det är han eller hon (inte läkaren) som skall
fylla i och underteckna den hälsoförsäkran
som krävs för försäkringen.
Konsultläkare hos försäkringsbolagen
måste basera sina rekommendationer på de uppgifter
som lämnas av försäkringstagaren (inhämtande
av information från en tredje part innebär ett
brott mot patientsekretessen), och läkaren får
inte föra vidare den information han fått. En konsultläkare
hos ett försäkringsbolag får heller inte vara
medicinskt ombud för en patient. Det skulle innebära
ett brott mot Code de la Santé Publique (Article L710-2
och R710-2-2). Försäkringsbolagen kan skydda sig
mot medvetet falska uppgifter genom att säga upp försäkringen.
Portugal
Ja, men enbart efter medgivande av försäkringstagaren.
Lagdekret nr 176 (den 26 juli 1995) reglerar
informationsskyldigheten i de fall då en försäkring
kräver hälsoundersökning (artikel 5). I lagens
artikel 20 föreskrivs att "[beträffande] försäkringar
som förutsätter hälsoundersökning skall,
om försäkringsgivaren vägrar att teckna försäkring,
eller kräver en högre premie, på grund av
försäkringstagarens hälsotillstånd (...),
information härom till försäkringstagaren lämnas
av läkare, om det ej kan antagas att han eller hon redan
känner till förhållandet i fråga".
Men å andra sidan, eftersom försäkringsavtalet
bygger på försäkringstagarens egna uppgifter,
gäller handelslagens artikel 429, där det stadgas
att försäkringsavtalet blir ogiltigt om försäkringstagaren
undanhållit relevanta och kända omständigheter.
Detta innebär att försäkringstagaren är
skyldig att lämna sanningsenliga uppgifter i sin hälsodeklaration.
Spanien
Försäkringsbolag har inte tillgång
till patientjournaler. De kan emellertid kräva att en
blivande försäkringstagare genomgår en läkarundersökning
hos försäkringsbolagets läkare. De kan också
begära en hälsoförsäkran av försäkringstagaren,
som måste vara sanningsenlig för att försäkringsavtalet
skall gälla. Detta förutsätter att partarena
är avtalsmässigt jämställda, vilket inte
alltid är fallet.
Storbritannien
Den som ansöker om en sjuk- eller
livförsäkring måste vanligen fylla i ett formulär
med uppgifter om sin sjukdomshistoria. Eftersom detta är
ett juridiskt bindande dokument har försäkringsbolaget
rätt att vägra utbetalning av skadeersättning
om felaktig eller otillräcklig information lämnats.
Ett försäkringsbolag kan skriva
till personens läkare för att få mer information,
men enligt patientjournallagen (Access to Medical Reports
Act 1988) måste försäkringsbolaget först
få personens medgivande. Enligt lagen har en person
också rätt att ta del av alla medicinska uppgifter
om honom eller henne som lämnas för försäkringsändamål.
Som komplettering till lagstiftningen har
försäkringsbranschen utarbetat och tillämpar
olika säkerhets- och sekretessregler.
Tyskland
I Tyskland är försäkringsavtal
i regel baserade på de upplysningar som försäkringstagaren
lämnar om sig själv, och villkoren för den
enskilda försäkringen blir bl.a. beroende på
svaren i ett mer eller mindre omfattande frågeformulär
om försäkringstagarens hälsotillstånd.
Hur många och vilka frågor som ställs, och
om försäkringsbolaget kräver en kompletterande
läkarundersökning, beror t.ex. på sökandens
ålder. En grundläggande förutsättning
för affärsförbindelsen mellan försäkringsbolaget
och försäkringstagaren är att denne är
skyldig att lämna sanningsenlig information. Vilseledande
uppgifter kan påverka avtalsvillkoren senare.
Försäkringsbolag kan inte få
tillgång till journaluppgifter om en försäkringstagare
utan dennes uttryckliga medgivande. I de flesta försäkringsavtal
ingår emellertid en paragraf som försäkringstagaren
skall samtycka till och som ger försäkringsbolaget
rätt att rikta förfrågningar direkt till personens
läkare.
Europeiska unionen
EU har inte infört någon lagreglering
av detta. Frågan regleras av respektive lands nationella
lagar.
Den europeiska försäkringsorganisationen
(Comité Européen des Assurances, CEA) ger på
sin webbplats (http://www.cea.assur.org)
informationen att det vanliga förfarandet över hela
Europa är att man begär att försäkringstagaren
skall fylla i ett formulär för hälsoförsäkran.
Formuläret innehåller "en serie frågor
om försäkringstagarens hälsa - eller mer exakt
de sjukdomar han har haft - samt om medicinsk behandling eller
undersökningar som han har genomgått. Inget europeiskt
försäkringsbolag kräver ett genetiskt test.
Andra test, såsom HIV-test, kan ibland krävas i
fråga om liv- eller invaliditetsförsäkringar
för större belopp (...)." Belopp i den storleksordningen
är vanligast.
[Tillbaka till
temalistan]
|
