| Försäkringar - i synnerhet livförsäkringar
- har en avgörande betydelse för möjligheterna
att skydda familjen och att köpa sin bostad, två
grundläggande rättigheter i alla europeiska
länder. Om man inte kan betala kontant, kräver
banken alltid en livförsäkring när man
ansöker om bostadslån. Kopplingen mellan genetisk
testning och livförsäkringar har nyligen fått
stor uppmärksamhet i europeiska media. |
|
Försäkringsbolagen har alltid differentierat mellan
försäkringstagarna på basis av principen om
"lika premier för lika risk". Det är logiskt
att någon med högre risk betalar mer än den
som utgör en lägre risk. Denna diskriminering är
socialt accepterad och skyddas av lagen.
Resultatet av genetiska test kan både för individer
och för familjer avgöra om de har en viss sjukdom,
löper risk att få sjukdomen eller bär på
anlag för sjukdomen.
Försäkringsbolag anser allmänt att de bör
få tillgång till denna information, på samma
sätt som annan medicinsk information, så att de
kan göra en korrekt riskbedömning.
De hävdar att människor som vet att de bär
på en genetisk sjukdom med största sannolikhet
kommer att vilja ha en livförsäkring: människor
med de största riskerna vill ha den bästa täckningen.
Frågan är emellertid kontroversiell - både
allmänhet och sjukvårdspersonal anser att denna
information, som är ett resultat av medicinska framsteg
för att finna bot mot sjukdomar, bör vara sekretessbelagd
för att inte:
a) förse försäkringsbolag med oavsedd information
b) skapa förutsättningar för "genetisk
diskriminering".
| För närvarande efterfrågas
inte genetisk information av försäkringsbolagen
(utom beträffande Huntingtons sjukdom i vissa länder).
I stället begär man en hälsodeklaration
från försäkringstagarna där de försäkrar
att de inte är medvetna om att ha någon sjukdom. |
|
|
