I dag finns det inga tekniker för att förlänga mänskligt liv, men sådana kan utvecklas inom en inte alltför avlägsen framtid. Det är hög tid att vi börjar överväga hur vi vill att vårt samhälle skall hantera tänkbara nya revolutionerande upptäckter.

Förlängd livslängd skulle få stora ekonomiska, politiska och sociala konsekvenser. Är detta något vi bör sträva efter? Borde vi kanske hellre leva mera än längre?

Hur skulle en längre livslängd påverka individens livskvalitet? Skulle vi bli mer beroende av andra, få åratal av hälsoproblem, eller tillbringa årtionden med att vårda en åldrig anhörig? Eller kommer kanske de "nya gamlingarna" att vara så pigga att din mormor skulle kunna knycka din pojkvän?

Frågan om förlängning av mänskligt liv väcker åtskilliga etiska, praktiska och ekonomiska problem.

Kommer alla människor överallt att få samma tillgång till förlängt liv? Om det är möjligt, hur kan det åstadkommas? Och är det något vi bör uppnå?

Har vårt samhälle råd med en allt äldre befolkning? Hur länge skulle vi fortsätta att arbeta om vi kunde leva längre?

Vårt samhälle har redan anpassat sig till en kraftigt ökad medellivslängd under 1900-talet - vad säger att vi inte skulle anpassa oss även i framtiden?

Vad händer om generationerna "byter plats": om barn väljer att inte använda sig av tekniker för att uppskjuta åldrandet - kommer det att betraktas som självmord?

Är det kanske det faktum att vi bara lever en gång, och att vi har en begränsad tid till vårt förfogande, som får oss att vilja åstadkomma något större och mer meningsfullt i livet?

Kommer vi fortfarande att ha respekt för ålder när antalet åldringar exploderar?

Kan tredje världen klara att möta åldersboomen - även den som pågår just nu - utan tillgång till genteknik?